Det är svårt att tänka på Gällivare utan att också tänka på Malmberget. Bara ett par milimeter eller några kilometer skiljer de två orterna åt i kartan – men i hjärtat av kommunen har de alltid varit två sidor av samma mynt: Gällivare som kyrk-, service- och centralort, Malmberget som det hårdföra gruvsamhället. Nu står relationen inför ett av de mest omvälvande kapitlen i vår historia: delar av Malmberget avvecklas på grund av markrörelser från gruvan, samtidigt som Gällivare omformas för att ta emot både människor, byggnader och minnen.

För oss i kommunen har LKAB och gruvdriften varit både motor och bakgrund – i generationer har jobbet i brytningen skapat försörjning, föreningsliv och en unik kultur. Malmberget växte fram under 1800‑ och 1900‑talen som en plats där gruvarbetare byggde egna kvarter, Kåkstan föddes och Allhelgonakyrkan blev en symbol för en plats byggd av och för malmen. Samtidigt utvecklades Gällivare som handels- och administrationsort med tågkopplingar söderut och servicefunktioner för hela bygden.