När man kör E45 mellan Jokkmokk och Gällivare och svänger av mot Skájdde kliver man in i något som är svårt att beskriva för dem som inte varit här: en stor, tyst skog som andas tid. Muddus eller Muttos på lulesamiska är inte spektakulära fjälltoppar utan annat — ett myr- och skogslandskap som i dag är Sveriges största skogliga nationalpark. För oss i Jokkmokk och Gällivare är detta mer än ett naturreservat; det är en plats där kulturhistoria, renskötsel och gammelskog möts i världsarvet Laponia.

Muddus nationalpark invigdes 1942 och har sedan dess vuxit i etapper, bland annat genom en större utvidgning på 1980-talet och genom att bli en del av världsarvet Laponia 1996. Namnet Muttos kan spåras till lulesamiska och tolkas ibland från ordet "mutták" – ungefär "passande" eller "precis lagom", en fin metafor för ett landskap som givit människor allt de behövt: jaktmarker, ved, vatten och skydd.